.

Sådär, nu står maten i ugnen, körrfärsgratäng a la Niki, hällde i kokkosmjölk också, mumma. Kan det inte bli klartt snart, är vrålhungrig men får skylla mig själv då jag levt på godis idag och sedan att jag började med middagen så sent, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, right! Till efterrätt blir det Ben&Jerrys som älskling köpte med sig hem. Min favorit är cockie dough. Det är onsdag idag vilket betyder att jag kan unna mig lite extra..

Vad ska ni äta/ätit till middag?


På tal om något helt annat. Finns det något värre än svettlukt och dålig hygien. Vissa människor luktar så vidrigt och är skitiga. Det var en kvinna bakom mig i kön här om dagen, det luktade så vidrigt så jag var tvungen att vända mig om och kolla vad det var som luktade, sen var jag tvungen att dra tröjan över näsan för jag mådde så ILLA, jag skiter fullständigt i om hon såg mig. Jag har verkligen en fobi för människor som inte tar hand om sin hygien.. Köp deo och parfym tack men framförallt TA EN DUSCH... Finns inget härligare än att duscha. Känner dom inte själva att dom luktar illa. Jag måste verkligen avreagera mig lite när det gäller detta ämne. Vissa kan förpesta en hel jävla affär eller buss. Jag personligen duschar varje dag då jag anser att man blir "skitig" varje dag sen är det så otroligt skönt och avkopplande. Nä mer DUSCHANDE åt samhället TACK!!!

Jag måste bara få "skryta" lite om mig själv, skriva vad jag tycker om mig själv, jag måste ge mig själv beröm. Och jag skiter fullständigt i vad andra tycker om det, min blogg så ;) Jag är stolt över mig själv på många sätt och vis, det är jag verkligen. Trots motgång efter motgång så står jag stadigt på mina fötter, trots sjukdom efter sjukdom så förlorar jag aldrig hoppet om att bli frisk, trots att det var kämpigt i skolan så gick jag ut med bra betyg på gymnasiet. Trots att det var kämpigt på högskolan så tog jag examen. Jag klarade alla prov trots att jag mådde piss efter min operation 2007 i halsen då jag fick massor med komplikationer och fick springa på sjukhusbesök varje månad, ta prover m.m. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle klara mig när jag låg på intensiven i 2 dagar innan jag fick komma till avdelningen. Efter 6e dagen bestämde jag mig för att  kämpa kämpa kämpa, och dagen efter bad jag om att få skriva ut mig. Dagen efter jag kom hem kämpade jag på i skolan som aldrig förr. 2008 tog jag min efterlängtade examen.

 

Jag har alltid haft det kämpigt delvis för att när jag var liten fick jag en hjärnblödning som gjorde halva min kropp svagare men inget av det synd utåt idag (inte mkt iaf) pga några operationer, men jag känner av det på många sätt och vis. Men jag försöker leva ett sådant normalt liv som det bara går. Jag visste att jag aldrig skulle klara av att köra manuell växelbil, MEN varför ge upp, JAG SKULLE HA KÖRKORT ÄNDÅ, jag tog för automat helt enkelt. Det finns lösningar för allt bara man är villig.

Det jag vill FÅ UT av min text är att det inte alltid är lätt oavsett om man är sjuk, förlamad vad som, så ge ALDRIG UPP, kämpa! Jag vet om min sjukdom och symtomen jag får av den, jag vet om mina andra sjukdomar (behöver inte gå in på dom) och sedan min operation för två månader sedan som inte lyckades helt bra förutom att jag idag kan andas genom näsan :D det är jag tacksam för. Men resterande besvär har jag. Men det ska göras något åt för nu är jag så trött på dom. Även om jag blir tvungen till en 3e operation.. Punkt! Men, jag slutar inte hoppas, jag slutar aldrig le och jag slutar aldrig tro :) Jag ger inte upp!

Jag har blivit en bra människa och det är jag stolt över, jag är stark! Jag vill få andra människor att sluta se allt så negativt hela tiden och fokusera och kämpa för sitt eget liv och se det positiva i alla framsteg man gör, stora som små. Som jag alltid tänker på när livet är som jobbigast "det som inte dödar mig gör mig starkare".. Jag skulle kunna skriva om det här i en evighet men jag är så sugen på att läsa lite i boken jag köpte här om dagen, älskar den och vill hinna några kapitel innan det är dags att sova.

 

Här är jag på väg till min stora dag, går in i lokalen vid Karolinska institutet, hör rekorns tal. Sedan går vi till Haga Campus där vi får våra examenbevis 2008 :) Big Day, Very Happy!

 

Tänkte skriva ett lite längre inlägg nu. Känner att jag behöver skriva av mig vissa tankar jag har. En sak som har påverkat mig väldigt mycket ju är att när jag var yngre eller jag kanske måste börja med att skriva att jag har en högersidig svaghet på hela min halva kropp vilket påverkar hälsan och organen. Min andning blir därför inte normal och min röst blir ansträngd för att jag inte orkar hålla rösten uppe och blir lätt andfådd.

Folk fnissade åt mig när jag pratade högt inför klassen, vissa gav mig elaka kommentarer. Men jag har aldrig tillåtit mig att påverkas av vad andra tycker och tänker om mig och har alltid varit stark och så. Jag har aldrig blivit mobbad för det och har alltid haft lätt för att få kompisar tack vare att jag inte brydde mig så mycket om påhopp. Jag bjöd på mig själv. Jag tror inte att det var rösten som gjorde att jag inte klarade av att redovisa, utan scenskräcken med att stå där och alla glor på en.

Varför ska man bry sig om vad andra tycker och tänker om en. Finns alltid idioter som ska försöka trycka ner andra och mobba. Jag hatar såndant, finns inget värre. Den personen som mobbar andra har väl ett sådant taskigt självförtroende att den måste trycka ner andra för att själv må bra.

Jag märkte t.o.m i högskolan hur illa folk betedde sig. Hur de garvade åt någon som i deras ögon inte lät normal. Det hände aldrig mig men att se någon annan drabbas gjorde mig spyfärdig. Man ska behandla varandra med respekt. Alla är olika. Det är personen i sig som man ska lära känna först innan man dömer någon. Har man inte de senaste plaggen då är man inte "inne", ser man inte "ytligt" bra ut är man inte poppis, röker man inte är man inte en i gänget och inte tuff nog. Det är SJUKT!

Mobbare är fjortisar. Mobbare är svaga individer med taskiga förhållanden hemma ? ja ofta är det nog så. Man blir som man umgås. Men det är ingen ursäkt, för DU är DU och du kan göra dina egna val på hur du ska bli som människa.

Om det är något jag verkligen skulle brinna för när det gäller jobb så är det att jobba mot mobbing. Få de som mobbas och även mobbaren att må bra så kanske man skulle få ett slut på det ? För sånt här ska inte förekomma.

Det enda jag kan säga till dom som blir mobbade, försök inte ta åt er, låt ingen annan få er att må dåligt. Visa er starka så klarar ni det.

De som mobbar mår också dåligt, det är därför de mobbar.

Skulle kunna skriva om det här i evigheter men det skulle nog bli för långt för att ens orka läsa.

Det var en "ung mamma " som skrev en kommentar och ville ha min åsikt om vad jag tycker om unga mödrar, tänkte att jag skulle skriva ett längre inlägg om det här för att jag tycker att det är ett intressant ämne!

Det är ingen hemlighet att jag inte tycker att man ska skaffa barn när man är 15-18 år. Jag tycker att man ska skaffa sig livserfarenheter, det är inte för intet de i USA har en docka ungdommar får ha för att lära sig hur det är att ha barn, för det är  inte så pluttenuttigt som många tror.

Ofta spricker förhållande mellan unga också, så slutar det med att den unga mamman blir ensamstående och slutligen flyttar hem till sin familj. Jag drar självklart inte alla över en kam men jag vill att man ska tänka både, en, två och tre gånger  innan man bestämmer sig. Många bara "råkar" bli på smällen också och vill då inte göra abort. Vad fan, tänk FÖRST och FRÄMST på barnet. 

Sen säger andra att det spelar ingen roll om man inte pluggat eller så, utan kan göra det sen. Men så blir det inte. Man vill väl än ha en utbildning, ett jobb, men framförallt ekonomi så att man kan försörja sig. För man blir ändå hemma minst 1 år med sitt barn. Man vill ju skämma bort sitt barn!

Det finns ju en anledning till att man vill att ungdomar väntar med att skaffa barn.
 
Många flyttar ju runt mellan 2-3 familjer. Kanske för att de inte riktigt klarar situationen ? jag vet att det inte är bra för barnet utan under de närmaste åren måste barnet ha en plats att bo på, skapa den trygghet. De tre första åren spelar en stor roll och är bland det viktigaste i ett barns liv.

Jag förstår inte att man inte kan vänta tills man är redo. Tills man har flyttat hemifrån, pluggat färdigt, byggt upp en ekonomi, klarar av att ta hand om barnet. Det enda positiva jag ser med unga mammor är att man får mycket tid med barnet.
 
Men dagens samhälle är väl så, finns det inga jobb så skaffar man barn och lever på socialen? 

Sen har det ju blivit en "trend"

Visst, finns vuxna som brister och inte heller kan ta hand om sina barn. Som jag sa, jag drar inte alla över en kam. Men seriöst. Gå ut skolan först och mogna på er, för barnets bästa. Ha ett seriöst förhållande. Ha en trygg miljö!

Ta ett ansvar.
 
Ett barn är ett liv! klarar man inte av det så gör abort. Var inte så jävla själviska.. Hmm blir så förbannad när jag ser barn far illa, inte har råd att leva ett bra liv. Inte ha möjligheter! nej inte bara unga mödrar som har så utan överhuvudtaget..
 
Sedan en annan sak som är jobbigt är när unga mödrar förväntar sig positiv respons,  att man ska tycka att dom är såååå duktiga för att de är så unga, om jag inte tycker det, då tycker inte jag det. Thats it!

Det här är min åsikt!

Fyfan, jag sitter här och gråter, såg ett klipp om inavel bland djur och hur vissa mådde. Jag finner inga ord till hur hemskt det är. Stackars djur, varför gör man så ? Vissa hade så ont, andra såg skumma ut. Det är en dokumentär om det ikväll men jag tänker inte kolla på det då jag kommer att sitta och gråta hela programmet, mår så dåligt av det. DJURPLÅGERI !!!!!!!!!!!!!!

Jag vet inte vad jag ska säga, det är FRUKTANSVÄRT!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Finns inavel bland människor också, alltså , ja vad ska man säga...Äckligt !

Jag har nämnt förut att jag inte är så förtjust i att man skaffar barn när man är så ung. Det verkar vara en trend i dag att skaffa barn när man är så ung som 15-17 år och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag tycker att man ska tänka till en gång till, och även om man har "råkat" bli gravid så ska man ändå fundera över om man är så pass mogen att man klarar av ett barn och att ge denne en trygghet m.m. annars tycker jag att man ska tänka på barnet, att kanske göra en abort. Om jag hamnade i den sisten om jag var så ung så skulle jag göra en abort.

Jag tycker att det är viktigt att man går ut skolan först, jag menar, man kommer inte så långt på grundskolebetyg, man måste minst ha gymnasiebetygen. Sen tror inte jag att man är så mogen att ta hand om ett barn, man bor fortfarande hemma, man har inget jobb, ingen utbildning, ingen ekonomi.  Det är mycket man ska fundera på INNAN man skaffar ett barn. Det är inte bra för barnet heller att stutsa fram och tillbaka mellan olika vuxna, olika hem m.m. De första åren är jätte viktigt att ett barn känner sig trygg.
 
Man måste skaffa livserfarenheter också, det är väldigt viktigt!

Jag tycker att man ska ha ett tryggt liv innan man får barn så att man kan slappna av och känna sig trygg med den lille. Man är själv fortfarande ett barn. 

När man är så ung så blir man väldigt låst på sina föräldrar , att de ska finnas där och hjälpa hela tiden, vilket gör att de kanske ibland tar över så mycket att barnet inte riktigt vet vem som är mamman. Visst det kanske är lätt att bo hos sina föräldrar, de hjälper en med pengar, mat, kanske t.o.m nattar barnet, de skjutsar hit och dit.  Men jag tror inte att det är så bra i längden.

---

Fick en reaktion på min fråga om rökning förut som inte var så kul. Tycker inte det är ett dugg fel att jag uppmanar folk till att sluta röka, jag tänker inte bara på dom utan på mig själv också, jag vill inte andas in äcklig rök som desutom är farligt! Jag mår inte bra av det. Det som gör mig irriterad bl.a är när folk röker i busskön eller någon annan kö då man helst inte vill gå därifrån och tvingas andas in det.

Alla vet att rökning är farligt och man får göra som man vill, men när det går ut över andra tycker jag att det är så respektlöst. Jag säger min åsikt och ni får sjävklart säga era.

Jag förstår att det är svårt att sluta röka, men visa hänsyn förfan!

Sen när man ser gravida som röker blir man bara förbannad, tycker det är jävligt egoistiskt och taskigt mot sitt barn som lär få skador av det.  Ush skulle ALDRIG kunna göra så mot mitt barn.

Sen att röka inomhus inför sina barn, ta bara unga mödrar tex, blir så jävla förbannad! en sak är om man förgiftar sig själv men skada fan inte era barn!

Säg NEJ till CIGG!

Jag sitter här med en klump i halsen, den där filmen påverkade mig så mycket. Ni skriver verkligen fina kommentarer och vissa av er har öppnat er och berättat saker för mig vilket värmer. Jag hoppas att jag påverkade er så att ni som mobbar tänker till lite.

En läsarfråga:
Många undrade vad det är mobbarna tänker på när de mobbar, hur man kan göra något så fruktansvärt

Svar: Jag tror att det är så att de som mobbar mår så dåligt själva att de måste trycka ner någon annan för att själva må bättre. De tar ut sin ilska, sitt inre på någon annan. Sen finns det dom som inte vågar säga emot sina kompisar. De kanske har en bästa vän som mobbar en och inte vågar göra något. Rädsla att själva bli mobbade.  Denna person mår säker jätte dåligt över att se sin bästa kompis mobba andra, vänskapen är kanske så stark, men vad fan är det för vänskap. Om jag hade en bästa kompis som mobbade någon så skulle jag anmäla det. Både för min bästis skull och för den som blir mobbad.

Den som mobbar andra ropar säkert på hjälp. Den personen kanske inte vet hur man får hjälp. Ilskan går ut över andra..

Många måste skapa en tuff attityd då, men egentligen är de rädda inombords. De vill inte visa sin räddsla för andra.

På ett sätt kan jag tycka synd om mobbaren. Den mår lika dåligt som den som blir utsatt. Missförstå mig inte nu bara!
Jag tror att de som mobbar också bär på skärsår..

Det här är vad jag tror!