Två inlägg skrivna för exakt två år sedan
Innan jag började med den här bloggen hade jag en annan. Av privata själ säger jag inte vad den heter men iaf. Hittade två inlägg som är skrivna för exakt två år sedan. Allt ska påminna mig om Thailand känns det som, på alla sätt och vis. Det andra inlägget skrev jag exakt en månad efter min första operation, det var en jobbig tid.. Jag har dock blivit starkare som människa!
2008
Snart är det 2008 och ett nytt år tar sin start. Mycket händer då, det börjar med en resa till Thailand med familjen och killen. Bara njuta av livet innan allvaret börjar. Sen när man kommer hem börjar praktiken i tio veckor. Sen har vi massor i skolan, Examenarbeten och sånt. Sedan tar jag Examen i Juni tror jag det är, det lär det vara, sen under sommaren ska jag fixa jobb som jag troligen kommer jobba på i framtiden, allvaret börjar, men innan jag ska börja jobba blir det en resa till och denna gång en repris, Grekland, det är ju så underbart. Efter det börjar allvaret. På riktigt. Hur det kommer att gå återstår att se, men jag tror att det kommer att gå bra. Fortsättning följer.. Ja jag gick ut med bra betyg, jag tog EXAMEN :D åhhh vad stolt jag var över mig själv den dagen. Jag hade alla odds mot mig men ändå stod jag rakryggad ända till slutet och trodde på mig själv, kämpade, viljan fanns hela tiden med mig. Thailand 2008 var helt underbart på alla sätt och vis, att få visa älskling paradiset var fantastiskt <3 och dit ska vi igen, det LOVAR jag.
Läkaren imorgon
Hoppas att det går bra hos läkaren imorgon. I går var jag så nervös och ledsen. Jag orkar inte ännu en operation, det gör jag inte. Nu vet jag att jag måste. Jag mår skit, men jag ska vara stark imorgon. Är van att komma ut gråtandes från läkaren. Och jag är beredd på det värsta. Jag är beredd på att opereras igen, men jag vet inte om jag orkar det. Förra gången var det så jobbigt. Jag fick verkligen panik när jag knappt kunde andas pga svullnad m.m. Varför blev det så fel. Varför läker det inte som det ska. Jag är rädd, det är jag. Jag är så tacksam för dom fina personerna i mitt liv. Utan er skulle jag inte klara det här. Även om jag är stark som person så behöver jag också tröst. Håll tummarna för mig imorgon. Ska träffa många läkare, och ska ta prover, sen ska dom ta en slang genom näsan ner i halsen, jag HATAR den slangen. Det är det värsta jag vet, jag önskar att någon kunde följa med mig imorgon, men jag antar att jag får vara där själv. Men ni som betyder något är med mig i hjärtat :) Tack för att jag har er ♥ Jag kämpar på, jag klarar det här, jag gör det, för jag har sådana otroliga människor i mitt liv som får mig att kämpa. Jag ger ALDRIG UPP. Thats it!
2008
Snart är det 2008 och ett nytt år tar sin start. Mycket händer då, det börjar med en resa till Thailand med familjen och killen. Bara njuta av livet innan allvaret börjar. Sen när man kommer hem börjar praktiken i tio veckor. Sen har vi massor i skolan, Examenarbeten och sånt. Sedan tar jag Examen i Juni tror jag det är, det lär det vara, sen under sommaren ska jag fixa jobb som jag troligen kommer jobba på i framtiden, allvaret börjar, men innan jag ska börja jobba blir det en resa till och denna gång en repris, Grekland, det är ju så underbart. Efter det börjar allvaret. På riktigt. Hur det kommer att gå återstår att se, men jag tror att det kommer att gå bra. Fortsättning följer.. Ja jag gick ut med bra betyg, jag tog EXAMEN :D åhhh vad stolt jag var över mig själv den dagen. Jag hade alla odds mot mig men ändå stod jag rakryggad ända till slutet och trodde på mig själv, kämpade, viljan fanns hela tiden med mig. Thailand 2008 var helt underbart på alla sätt och vis, att få visa älskling paradiset var fantastiskt <3 och dit ska vi igen, det LOVAR jag.
Läkaren imorgon
Hoppas att det går bra hos läkaren imorgon. I går var jag så nervös och ledsen. Jag orkar inte ännu en operation, det gör jag inte. Nu vet jag att jag måste. Jag mår skit, men jag ska vara stark imorgon. Är van att komma ut gråtandes från läkaren. Och jag är beredd på det värsta. Jag är beredd på att opereras igen, men jag vet inte om jag orkar det. Förra gången var det så jobbigt. Jag fick verkligen panik när jag knappt kunde andas pga svullnad m.m. Varför blev det så fel. Varför läker det inte som det ska. Jag är rädd, det är jag. Jag är så tacksam för dom fina personerna i mitt liv. Utan er skulle jag inte klara det här. Även om jag är stark som person så behöver jag också tröst. Håll tummarna för mig imorgon. Ska träffa många läkare, och ska ta prover, sen ska dom ta en slang genom näsan ner i halsen, jag HATAR den slangen. Det är det värsta jag vet, jag önskar att någon kunde följa med mig imorgon, men jag antar att jag får vara där själv. Men ni som betyder något är med mig i hjärtat :) Tack för att jag har er ♥ Jag kämpar på, jag klarar det här, jag gör det, för jag har sådana otroliga människor i mitt liv som får mig att kämpa. Jag ger ALDRIG UPP. Thats it!
Kommentarer
Trackback
