.

Jag måste bara få "skryta" lite om mig själv, skriva vad jag tycker om mig själv, jag måste ge mig själv beröm. Och jag skiter fullständigt i vad andra tycker om det, min blogg så ;) Jag är stolt över mig själv på många sätt och vis, det är jag verkligen. Trots motgång efter motgång så står jag stadigt på mina fötter, trots sjukdom efter sjukdom så förlorar jag aldrig hoppet om att bli frisk, trots att det var kämpigt i skolan så gick jag ut med bra betyg på gymnasiet. Trots att det var kämpigt på högskolan så tog jag examen. Jag klarade alla prov trots att jag mådde piss efter min operation 2007 i halsen då jag fick massor med komplikationer och fick springa på sjukhusbesök varje månad, ta prover m.m. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle klara mig när jag låg på intensiven i 2 dagar innan jag fick komma till avdelningen. Efter 6e dagen bestämde jag mig för att  kämpa kämpa kämpa, och dagen efter bad jag om att få skriva ut mig. Dagen efter jag kom hem kämpade jag på i skolan som aldrig förr. 2008 tog jag min efterlängtade examen.

Jag har alltid haft det kämpigt delvis för att när jag var liten fick jag en hjärnblödning som gjorde halva min kropp svagare men inget av det synd utåt idag (inte mkt iaf) pga några operationer, men jag känner av det på många sätt och vis. Men jag försöker leva ett sådant normalt liv som det bara går. Jag visste att jag aldrig skulle klara av att köra manuell växelbil, MEN varför ge upp, JAG SKULLE HA KÖRKORT ÄNDÅ, jag tog för automat helt enkelt. Det finns lösningar för allt bara man är villig.

Det jag vill FÅ UT av min text är att det inte alltid är lätt oavsett om man är sjuk, förlamad vad som, så ge ALDRIG UPP, kämpa! Jag vet om min sjukdom och symtomen jag får av den, jag vet om mina andra sjukdomar (behöver inte gå in på dom) och sedan min operation för två månader sedan som inte lyckades helt bra förutom att jag idag kan andas genom näsan :D det är jag tacksam för. Men resterande besvär har jag. Men det ska göras något åt för nu är jag så trött på dom. Även om jag blir tvungen till en 3e operation.. Punkt! Men, jag slutar inte hoppas, jag slutar aldrig le och jag slutar aldrig tro :) Jag ger inte upp!

Jag har blivit en bra människa och det är jag stolt över, jag är stark! Jag vill få andra människor att sluta se allt så negativt hela tiden och fokusera och kämpa för sitt eget liv och se det positiva i alla framsteg man gör, stora som små. Som jag alltid tänker på när livet är som jobbigast "det som inte dödar mig gör mig starkare".. Jag skulle kunna skriva om det här i en evighet men jag är så sugen på att läsa lite i boken jag köpte här om dagen, älskar den och vill hinna några kapitel innan det är dags att sova.

Här är jag på väg till min stora dag, går in i lokalen vid Karolinska institutet, hör rekorns tal. Sedan går vi till Haga Campus där vi får våra examenbevis 2008 :) Big Day, Very Happy!